Från San Quentin-fängelset i USA till yoga för Askersunds flyktingar

11

mar

Josefin Wikström har startat yoga för nyanlända.

Josefin Wikström, Askersunds egen yogaguru, har sällan lite att göra och hennes kunskap efterfrågas i flera delar av världen. Ungefär 40 % av året tillbringar hon i Indien där hon håller i yogaklasser, och den andra hälften i Sverige. Här har hon klasser i Askersund och arbetar även inom det nationella yogaprojektet på Kriminalvården som huvudlärare tillsammans med Eva Seilitz och Maria Johansson. Josefin producerar yoga-DVD:s till de intagnas interntv-kanal samt utbildningsmaterial till instruktörsutbildningarna. Hon undervisar också regelbundet på Hinseberganstalten.

Kriminalvården inleder nu ett samarbete med USA och James Fox, grundare av organisationen Prison Yoga Project och den främsta i världen på att lära ut yoga som rehabiliteringsform i fängelser. Josefin blev inbjuden till San Quentin-fängleset och fick se hur James använde yogan som redskap i svåra miljöer för rehabilitering. Hans arbetssätt och program baseras på forskning kring stress, posttraumatiskt stressyndrom och yogans effekt på nervsystemet och hjärnan. Den här kunskapen har hon tagit med sig och startat en ideell klass för Askersunds flyktingar som är i behov av hjälp och verktyg mot kronisk stress.

 

Jerome & RC. Tree jpg
Bild från Prison Yoga Project på San Quentin-fängelset i USA. Fotograf: Robert Sturman

Kan du berätta lite kort om klasserna du startat för flyktingar?
– Absolut. Det är liknande program som vi kör på San Quentin, så kallad Trauma Sensitive Yoga, och som gett jättefina resultat hos mina deltagare. Det är alltså yoga för traumatiserade och kronisk stress. Det är i det tillståndet flyktingarna befinner sig och det finns starka belägg för att det fungerar. Det är enkla metoder med andningsövningar och hitta ett lugn i sin kropp när allt annat är kaotiskt. Den är baserad på forskning  från bland annat Bessel Van Del Kolk, professor i psykiatri med specialinriktning mot trauma.

Vilken dag och tid hålls klassen?
– Yogaklassen för flyktingar hålls på onsdagar kl 18-19 i Askersund de perioder jag är i Sverige.

Vad kostar det?
– Det är gratis. Det här gör jag ideellt för att så många som möjligt ska kunna delta. Jag söker dock samarbete med kommunen och privata aktörer. Jag och en kollega från Kriminalvården vill få till fler ideella klasser för invandrare så snart som möjligt, helst i början på maj när jag är tillbaka i Askersund igen. Vi är inte ute efter att tjäna pengar utan snarare att få hjälp med att kunna sätta in bussturer för dem som bor utanför Askersund och att få tillgång till lokaler där vi kan utöva yoga.

Hur ser intresset ut hos flyktingarna?
– Det är ett väldigt stort intresse. Jag har en lista på 75 personer som hört av sig till mig och frågat om de får vara med. Jag kände jag att jag ville bidra med det jag kan. Behovet är så pass stort och jag vet att de här teknikerna kan hjälpa dem.

Vad säger deltagarna är det bästa med dina klasser?
– Resultatet har blivit att de sover bättre, har mindre ångest, längre reaktionssträcka och konsekvenstänk. De har gått igenom så mycket och bär med sig trauman som behöver hanteras. Yogan har förmågan att dämpa stressnivåerna och ger en chans för hjärnan och kroppen att återkoppla.

Finns det något sätt att mäta resultaten, rent konkret?
– Ja, man mäter blodtryck, reaktions förmåga samt antal stresshormoner före och efter ett yogapass. Det har visat sig vara en effektiv rehabiliteringsform med resultat som håller i sig. Det är ett verktyg som de här människorna kan plocka fram i olika stressande situationer.

 

Mohammad, Askersund
Mohammad Ghannam, deltagare i Josefins yogaklasser för flyktingar.

Josefin har bjudit med sig Mohammad Ghannam, en av deltagarna i flyktingklassen, som dyker upp på avtalad tid en timme in i mitt och Josefins möte. Mohammad är 39 år och kommer ifrån Syrien och ett krig som satt djupa spår i honom. Han skiner upp när han ser Josefin och vänder sig till mig och hälsar ”Hej, hur mår du?”. Han berättar att han försöker lära sig svenska så fort som möjligt för att komma in i samhället. Vi sätter oss ner och börjar prata om hur han har det i Askersund, hur han fick kontakt med Josefin och om yoga som han säger har förändrat hans liv.

När vi kommer till biten om hans familj, hemland och flykten därifrån får han ofta stanna upp och samla sig för att ta sig igenom sin berättelse. Mohammad, hans fru och två barn bodde bra i Syrien och han arbetade med att reparera tandläkarutrustning. Han berättar att hans stad var känd för sitt rika kulturliv och att de hade en stor konsertsal de var så stolta över.  När kriget kom började han arbeta med att reparera andra saker från hemmet. Det var helt enkelt inte säkert att åka runt i bilen. Då kunde man bli skjuten. – Det räckte med att klä sig ”fel” för att bli avrättad på öppen gata, säger Mohammad.

När bombattackerna närmade sig staden samlades hela familjen och fattade beslutet att de måste fly. Äldsta barnet, som då var 5 år, hade redan lärt sig var hon skulle gömma sig om hon hörde ett flygplan eller en helikopter på avstånd. Så ville de inte leva.

Första anhalt blev Istanbul i Turkiet där de, som många andra syrier, bodde och försökte livnära sig. Han fick turligt nog jobb direkt och kunde fortsätta reparera tandläkarutrustning, men med en så låg lön att han var tvungen att arbeta från morgon till natten för att ha råd med hyra och mat till familjen. Dessutom var det mycket oroligheter i området och familjen Ghannam upplevde inte att det var säkert att stanna. Efter 8 månader bestämde sig Muhammad och hans fru att han ensam skulle försöka ta sig vidare till Sverige. När jag frågar varför han inte tog med sig familjen svarar han:
– Jag är inte så pass galen att jag tar med mig min fru och barn på havet. Det är alldeles för farligt. Jag gjorde resan för att kunna kämpa för att få tillstånd så att min familj ska kunna komma en säker väg. Hade jag vetat hur farlig resan var hade jag nog inte åkt, och jag rekommenderar ingen att följa mina fotspår.

Från Turkiet reste han till Grekland över havet med människosmugglare. Mohammad och hans resekamrater hade blivit försäkrade om att de skulle åka med en stor båt, men när de kom fram var det var bara en gummiflotte. Smugglarna var beväpnade och ingen vågade ifrågasätta vare sig transportmedel eller det faktum att flytvästarna var fyllda med papper. För Muhammad slutade båtfärden ändå lyckligt – han överlevde.

Nästa sträcka skulle de färdas med buss  till Wien, men även där grusades förhoppningarna om en säkrare resa när flyktingarna klämdes in i en lastbil.
De sa att vi skulle få åka i en vanlig buss från Serbien genom Ungern för att komma till Wien, men det var en stängd lastbil hela vägen. Vi fick knappt luft. Det fanns små lufthål på ett ställe högst upp vid taket i lastbilen. Vi turades om att lyfta upp varandra till lufthålen för att överleva. Den var så isolerad att vi kunde banka och skrika så mycket vi orkade utan att någon hörde.

Resan tog 25 timmar. Han har nu bott i Sverige i 5 månader och längtar efter sin familj mer än något annat. Han berättar med tårar i ögonen om att deras 5-åriga dotter äntligen har lärt sig att flygplan och helikoptrar inte är farliga längre, de finns för att skydda dem.

Vad har yogan betytt för dig, Mohammad?
– Det har betytt så otroligt mycket för mig. Jag har hittat en ny dimension i mig själv där jag kan reglera mina känslor och kroppens alla delar så att den fungerar bättre. Jag har fått ett bättre liv där jag har förmågan att stanna upp och leva i nuet. Vi spenderar så mycket av vår tid till att jobba och springa runt och stressa. Jag och andra som har flytt från krig har dessutom bilder och minnen som vi måste lära oss att leva med, och det är inte helt lätt. Kroppen har lärt sig att bli rädd och reagera på till exempel ljud och jag kan fortfarande stelna till när en bil startar oväntat.

Jag önskar att så många som möjligt med dessa trauman får ta del av dessa klasser. Det är som medicin från insidan. Fast mycket bättre än medicin. Jag är så tacksam att jag fick chansen att träffa Josefin och han hon tog emot oss med öppna armar. Det har hjälpt mig jättemycket att hantera stressen från flykten från Syrien. Jag skulle vilja att alla flyktingar blir inbjudna till detta samt att få ha yoga tillsammans med de svenska deltagarna. Detta är ett fint sätt att mötas och integreras in i ett sammanhang.

Josefin söker nu sammarbete med andra aktörer för att underlätta undervisningen för flyktingar. Har du en lokal att låna ut eller andra tips och idéer, kontakta mig:
linda.stenmark@askersund.se, 0583-810 23.

/Linda

Andra länkar:

Här kan du läsa ett personligt reportage om Josefin Wikström på bloggen.

Reportage från San Quentin och Prison Yoga Project:
https://www.youtube.com/watch?v=EWik2Hr5Scc&list=PL4Uz3jfZJdPtnsa0VgDECoHKHMkDKATm-

Oro & stress arabic-page-001